Att vänta

Jul
2014
15

postad av i Livsstil

Inga kommentarer

Att vänta är inte alltid så lätt, inte alls på något sätt. Då vill jag på minuter sätta sprätt, vilket inte alltid kanske är rätt.

Rastlösheten kommer smygande som en gråaktiv skugga, som mig gärna med sitt gap vill smaka på och hugga. Ett stort bett över kropp och själ, som gör att det kliar från hjässa till häl.

Tålamod är min sämsta sida, att bli prövad kan verkligen svida. Det har alltid varit en brist hos mig, ibland gör det mig till en treårig tjej.

På slutet har jag väntat riktigt riktigt mycket, alldeles för mycket för min smak och tycke. Så mycket att jag blivit ganska bra, på att ha tålamod varje dá. Äh, varje dá är kanske inte riktigt sant, men absolut sant fast halvdant.

Ibland gör mig väntan frustrerad och arg, ibland ledsen, iskall eller bara karg. Om jag måste vänta och inte får som jag vill kan jag förvandlas till en riktigt tjurig lipsill ;)

Att vänta med stor förväntan, längtan eller hopp, är som att stå på högsta bergets höga topp. Ovisshet om att hoppa högt av glädje eller falla, skapar känslor som inte alltid är balla.

Nej, då är det bättre att veta svaret direkt, jag vill att beslut ska tas med fart och fläkt. Där har jag förhandlat med mig själv många gånger, pratat, lugnat, till och med sjungit några sånger.

Ord som kanske, dröj eller vänta gärna, de undanbedes eller sågas vid knäna. De orden sätter fart på mitt system, triggar mig och ger mig eksem.

Nu vet jag att man MÅSTE vänta ibland, och det ror jag för det mesta i land. Men känslan säger något helt annat, den är jobbig nå´t så väldigt förba….

Ibland kan väntan ett nödvändigt ont vara, men ibland kan bra saker ur den komma, rent av underbara. Nu har jag övat tillräckligt länge på det här, förstår han inte det, han uppe där? Nu har jag tålamod som räcker i många år, så många som både fingrar och tår!

Det är klart en sida jag jobbar med varje dag, en sida som ibland tyvärr gör mig svag. Nu tänker jag inte längre låta den påverka mig, jag tänker vända den till en annan grej. En sida som ger mig lugn och mod, att det var det jag prövades för tog ett tag innan jag förstod.

Ibland har jag ingen aning om vad saker, händelser och människor för med sig. Inte förrän efteråt talar livet om det för mig. Då är det bara att tåget hoppa på, lära mig tolka, tacka snällt och vara på tå.

Det man tränar på blir man bra på till slut, så bra så att det syns inifrån och ut. Tack för att jag fått övat på vänta, kanske, möjligen och allt. Att öka sitt tålamod är nog ändå rätt ballt!

 

stranden

 

 

signatur

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar